Den svenska skolmaten är en het (eller i bästa fall ljummen) potatis, i vilket fall som helst för alla inblandade, dvs. skolbarn, dietister, politiker och tjänstemän. Visste ni att Sverige och Finland är de enda länderna i världen där alla barn i grundskolan har lagstadgad rätt till kostnadsfri skollunch? Vi är alla med och betalar för att våra barn ska få skollunch och ändå gnäller de små snorungarna om hur äckligt det är. Svenska barn är ganska petiga och mycket väl medvetna om sina rättigheter, det blir man per automatik i ett land där läran om FN:s Barnkonvention och Mänskliga Rättigheter och Arbetsmiljölagen ingår i undervisningen.

Hur som helst, skolmaten klagas det gärna på, men själv måste jag nog säga att det har gjorts stora framsteg sedan jag gick i skolan. Dåtidens rysare var läskig lever, torskrom i skivor och sladdrig, tjock blodpudding. Idag serveras det såväl pizza som hamburgare, den av livsmedelsverket rekommenderade salladsbuffén är standard och ofta finns det ett par olika maträtter att välja mellan. Om någon fick för sig att vara vegetarian när jag gick i skolan så fick de äta knäckebröd och fil, men idag serveras all sorts specialkost och tur är väl det, med tanke på hur allergierna har ökat. Idag har barnen ofta möjlighet att komma med synpunkter och påverka skolmaten, då elevdemokrati är något av det allra viktigaste i dagens läroplan.

Tror man på allt man läser så kan man lätt få intrycket av att hälften av alla barn är feta och den andra hälften lider av anorexi. Riktigt så illa är det lyckligtvis inte, fast visst är det så att stress, krav och syndernas lättillgänglighet har gjort det svårare för barn och ungdomar (och vuxna) att få i sig bra mat. Då är det ju väldigt viktigt att den svenska skolan fortsätter servera gratis och näringsrik mat. Fast på gymnasiet är det en annan sak. Eftersom gymnasiet är en frivillig skolform har kommunen rätt att ta ut en avgift för maten. Det finns inte ens något krav på att servera skollunch, och många är de stackars friskoleelever som tvingas äta gatuköksmat och billiga majonnäsfyllda baguetter varje dag. Det är väl just på grund av dessa bekymmer som våra politiker (för det är väl de som har ansvar för våra barns hälsa?) gör vad som helst för att locka barnen till skolans matsal. Så när undersökningar visar att sannolikheten att barnen äter skollunch ökar om skollunchen består av pizza och hamburgare och att de hellre äter grönsaker om de serveras i form av salladsbuffé så fixar man det. Hellre en bortskämd unge än en sjuk unge, eller hur?

När jag själv blickar tillbaka på min skoltid, så var det utan tvekan risgrynsgröten och pannkakorna som låg högst upp på topplistan. En bit längre ner hamnade pytt i pannan och idag har jag alltid en påse praktisk pytt i frysen. Pytt kan njutas som den är, med ägg och rödbetor, berikad med favoritgrönsakerna, som pirogfyllning eller som här i en stabbig Quiche.

Pytt-Quiche

3 dl mjöl
150 g smör eller margarin
3 msk vatten

Ca 500 g fryst oxpytt
1 broccoli i buketter
5 ägg
1 dl grädde
salt och peppar
(2 dl riven ost)

Finfördela margarinet i mjölet, tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop degen. Tryck ut degen i en smord form.
Vispa äggen och grädden lätt och riv eventuellt ner ost. Stek upp oxpytten och broccolin lite snabbt och häll sedan över i äggblandningen. Häll över blandningen i pajformen, salta och peppra.
Grädda pajen i 225 grader i ca 30-40 minuter tills fyllningen stelnat och ytan fått fin färg. Servera med en rejäl sallad.